Jag vet inte varför, men kanske är det därför jag minns det så väl (dina stora ögon, dina bruna händer, dina vassa knän)


Sovmorgon. Kent. Järnspöken. Var det dig jag såg, som en skugga ur mina drömmar?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0