Och jag tror att jag stannar i den stad där jag bor
små små droppar i
din nacke
den numera
sedvanligt
mörka himlen
öppnar sig
och utför
utför faller
tårarna
som de faller
omärkbart
smeker de min
hud
strilar ner
på insidan
på insidan kan jag
fortfarande
känna dina raspiga handleder
och höra dina
ständigt kippande
andetag
när du för det alltför heta
teet
mot munnen
Kommentarer
Trackback
